Nu måste vi hämta kartan. Det verkar vara något mystiskt med den. ”Ja, men tänk om den är farlig” sa Jim. Dom hämtade kartan och när de var på plats så la de kartan på golvet och väntade på att något skulle hända, men det gjorde det inte. ”Det kanske inte är något fel på den” sa Jim. ”Dom kanske menar en annan karta” sa Jill. Jim skulle lägga den i kofferten medan Jill bara tittade ut på det stilla havet. Men då såg hon något. Det var som en vind som åkte förbi. Mörk och kall. Två sekunder senare var det som hon hade glömt bort det. Dom plockade ihop kartan i kofferten sedan tyckte de att de skulle gå att lägga sig. Jim drömde något konstigt den natten. Det var skuggan/vinden i slowmotion och hon såg tydligt ett ansikte. Hon var jätterädd men hennes ben tvingade henne dit. Hon skrek ”HJÄLP!” Benen förde henne till skuggan och skuggan vände sig om och det var som om hon hörde en röst som skrapade i hennes huvud och hon ville att det skulle sluta. Sedan sa den skrapande rösten ”vi ses igen”. Sedan svävade skuggan iväg in i skogen. Då vaknade hon svettig och panikslagen och väckte Jill och fråga om hon kanske visste vad dom mörka skuggorna var. Hon berättade om drömmen men då sa Jill det var ju bara en dröm men Jim tänkte inte så. Hon tyckte att drömmen var så verklig. Det snurrade i hennes huvud. 

Nästa dag kom tant Elsa och frågade om hur dom hade kommit till ön. ”Med en karta” sa Jill men det ångrade hon, för dom visste att tant Elsa ville ha kartan. Men då sa Jim ”nej nu tänker du fel. Vi fick ju den av pappa innan vi åkte”. Jim blinkade med högra ögat för att visa Jill att hon bara skulle hålla med Jim och då sa Jill: ”Aha just det” hon skrattade till och sa ”jag är så snurrig idag.” Men då sa tant Elsa: ”Kan jag få titta på den?” Syskonparet kolla på varan med spända blickar och försökte komma på en bra anledning till att tant Elsa inte kunde se på kartan. ”Ehh…” Dom hann inte säga något förrän tant Elsa vände på klacken och gick där ifrån. Hon gick till Lobster Bob och frågade honom: ”Vet du varför Jim och Jill är så skumma?” ”Nej jag har ju aldrig träffat dom ens.” ”Du kanske borde hälsa på dom för dom verkar skumma. Dom har kartan och det vet jag” sa Tant Elsa. ”Ja men hur ska vi få tag i den?”” Jim och Jill kommer aldrig ge den till oss” sa Lobster bob. ”Nu fick jag en idé” sa tant Elsa. ”Okej vadå?” frågade Lobster bob. ”Du vet den där skuggan som jag och du känner.” ”Ja” svarade Lobster bob. ”Vi kan fråga skuggan om den kan hjälpa oss att hota tjejerna så att vi får kartan.” ”Bra idé” sa Lobster bob. ”Och du vet ju vilka krafter dom har”. Sedan gick Lobster bob och Tant Elsa mitt i natten in i den mörka skogen och där hittade dom skuggan och förklarade situationen och skuggan gick med på att göra det. De gick till tältet där Jim och Jill sov. Jim och Jill vaknade av den skrapande rösten från Jims dröm och dom båda var rädda för dom visste vad det kom ifrån. Den skrapande rösten sa ”ge mig kartan” ”ALDRIG! Den är vår och vi behöver den för att kunna komma hem igen.” sa Jill. ”Som om jag bryr mig!  Ge mig kartan annars händer det dåliga saker som ni inte vill ska hända.” väste rösten. ”Ni kan få en annan karta som leder er hem bara vi får er.” ”Nej”! sa Jim ”för vi vet att ni kommer göra något farligt med den”. ”Hur vet du det”? ”För jag känner er”, sa Jim. Skuggorna blev arga och ryckte kartan från Jims händer. Jim och Jill kolla på varandra och sen sprang de efter dom. Skuggan ramlade på en kvist och föll ner på marken. Jill tog kartan försiktigt från skuggans händer och sen gick där ifrån. 

När det blev kväll satte dom upp sitt tält och somna gott. Nästa dag så kollade dom mer noga på kartan och fick se att krysset på kartan va vid en strand. Dom började vandra och när dom kom fram fick dom en chock. Det dom såg hade dom ALDRIG set förut. Det va en tropisk strand med drinkar exotiska djur och solstolar och ett FANTASTISKT solsken. Dom kolla på varandra och sprang till drinkarna och bakelserna. Dom åt som aldrig för och när dom va klara så hörde dom något. Dom vände sig om och fick en chock igen för dom såg deras mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, Lobster bob, Tant Elsa och deras syskon. Tant Elsa och Lobster bob bad om ursäkt och lovade att inte vara elaka mer. Jim och Jill bestämde sig för att förlåta dom och sprang och krama allihopa. När sommarlovet var slut och de kom till skolan igen berättade dom allt. Alla i klassen var imponerade. Sen spenderade dom alla lov på den tropiska ön och valde att kalla den the Reef. Loven blev till dom bästa och på julen så var dom i en stor stuga dom byggde tillsammans med hela familjen, Tant Elsa och Lobster bob.