Skynda dig Jim vi måste gå.
Nej! Jag vill inte, det regnar så mycket och det är natt.
Jo men kom vi ska på ett äventyr.
Vart ska vi? Sa Jim med en trött suck.
Dit kartan tar oss.
Okej då suckade Jim.
 De tog med en påse äpplen.
Jill och Jim smög ut ur den lilla men mysiga kojan.
Plötsligt trampade Jim på en pinne.
Tyst! sa Jill.
Dom gick en liten stund.
det var faktiskt skönt med lite regn sa Jim glatt
Ja det tycker jag med sa Jill. 
Då slog en blixt ner.
-aaa! Jim blev vettskrämd och halkade han for nedför en brant och stenig backe.
Men sen ... kom ett stup.
Jill fick panik och hasade efter.
Aaajjjj tjöt Jim.
Men då såg Jill Jim bredvid en stor och mörk grotta.
-Jim! Mår du bra?
Jill m m... mitt b . ben.
Det gör ont.
-Kom igen du klarar det!
-Nej du fattar jag tror har brutit benet
-Jim!!! Plötsligt kom det en stor våg och slog ned på Jim med en sådan kraft att inte ens en elefant kunde stå emot den. 
nej! Sa Jill med en stor skräck i ögonen
Hon kunde inte ens fatta vad som hänt.
Jill tog tag i en gren för att inte bli dragen in i den mäktiga strömmen.
Nu var vattnet borta men ingen Jim var kvar.
Jim var vettskrämd.
Jim for längre och längre in i den mörka och kusliga grottan det fanns inget hopp kvar i Jim, han skulle dö.
Luften höll på att ta slut.
Han började se konstiga varelser flyga framför ögonen, han var väldigt yr.
Nu klarade han det inte längre, han tog ett djupt andetag och lät vattnet flöda in i lungorna.
Jim hade kramp i lungorna det gjorde så ont.
Han hade ingen känsel och såg inget.
Men som så hamnade han i del av grottan som inte hade vatten.
Han var avsvimmad.
Där stod en gammal och skäggig man.
Han kollade på Jim och började göra hjärt och lungräddning.

Jill hade panik och visste inte vad hon skulle göra.
Hon försökte lugna ner sig. 
Det var nu hon kom på det det var den enda saken hon kunde göra.
Om Jim skulle dö skulle hon också göra det, livet skulle vara så dåligt utan Jim. 
Jill var tvungen att göra det så, a.

Jill hoppade ner i vattnet och simmade så fort hon kunde.
Hon simmade fast hon hade så ont i foten.
Hon kunde inte ge upp hoppet, hon simmade och simmade.
Till slut såg hon nånting.
Jill simmade upp och hittade ett ljust ställe där det inte var vatten.
Jill kom upp ur vattnet och borstade av sanden, hon var utmattad.
Där låg Jim bredvid en stor och blänkande kista.
-Jim jag är här.
-Jill! Han räddade mig sa Jim och pekade på Bamboo Jack.
-Bamboo Jack! räddade du Jim?
-Ja
- om ni har tagit er så här långt så förtjänar ni det.
vänta låt mig göra en sak, han tog fram en flaska och hällde nånsorts stoft på Jills fot och kan man tänka sig, det kändes bra i Jills fot.
-Tack så mycket du har räddat oss!
Då försvann Bamboo Jack rakt igenom väggen.
-Kom Jim vi måste hämta kistan!
Jill gick till kistan och lyfte upp den.
-Den är jättelätt! Det här klarar vi.
Men då började tårarna rinna nedför Jims ansikte.
-Tänk om den är... tom!
-Vi klarar det här Jim! Kämpa.
-Jill fattar du inte vi kommer att dö!
Jill lutade handen mot stenväggen och från ingenstans försvann väggen och Jill landade på marken utanför grottan.
Jim fortsatte prata utan att ha märkt vad som hänt.
-Jill det är hopplöst.
Jill Jill! Jill!
Nu var väggen stängd.
Då gick Bamboo Jack genom väggen till Jim.
-Bamboo Jack! Hur kommer jag ut?
-Det finns en hemlig väg följ med mig.
Bamboo Jack pekade på ett hål som Jim aldrig hade sett.
-Gå in dit sa Han.
-är det farligt?
-Nej lita på mig.
Gå bara in.
Jim kröp in lite försiktigt och plötsligt blev det svart.
-Em vad händer? Sa Jim nervöst.
Sedan blev det vitt och då såg han Jill framför sig med skatten.
-Jill! Sa Jim, vad hände?
-Jag vet inte men vi behöver inte prata om det nu.
Vi måste gå hem och äta vi har inte ätit på jätte länge.
De gick upp för backen igen.
-Vi går inte till restaurangen, ingen får veta att vi har skatten.
Vi går till det där fruktträdet, Jill pekade på ett stort mangoträd.
Jim frågade inte mer han bara åt.
Efter en lite stund såg han papegojorna flyga förbi, det var Asta Beda Och Clint.
Jim och Jill lade skatten på ett jätte bre gömställe under jorden.
Och sedan gick de och sov, det hade varit ett jättebra äventyr.