– Skynda dig Jim. Nu måste vi följa efter dem och hitta skatten. Våran karta går inte längre än hit till Lobster bobs strandbar det är deras karta vi behöver för att kunna hitta skatten, sa Jill och satte sig upp.
-Okej, men vart ska vi? Det är ju farligt att gå ut på natten.
-Vi följer efter dom och tar kartan, och det är en risk vi får ta, viskade Jill 
-Okej, jag kommer, sa Jim och satte sig upp.
 
Dom sprang efter spåren som skapades i leran där Elsa och hennes kumpan hade gått. Dom gick i regnet i ca 10 min sedan kom de fram till Elsas hus där Elsa och Bob satt inne i Elsas röda lilla stuga.
 
Dom satte sig i en taggig och blöt buske och spionerade genom ett fönster som såg ut att vara in till ett kök.
-Hur ska vi göra för att hitta skatten? Sa Elsa till den stora mannen som hade satt sig på en av köksstolarna.
-De pratar om hur de ska få tag på skatten, de är ute efter samma sak som vi, viskade Jill.
-Mmh vi måste få tag på kartan, viskade Jim.
 
De låg i busken i ca 20 min och bara kollade på Elsa och hennes kumpan som inte gjorde särskilt mycket.
 
-Kolla här är en sån här älva Elsa pratade om, sa Jill och höll upp en liten älva
-Jo du har rätt, vad cool
De var så uppspelta så dom glömde att kolla på fönstret som lede in till Elsas kök.
-Vänta var är Elsa? Hon är inte kvar i köket, sa Jim plötsligt.
Båda vände blicken mot fönstret.
- Neeej, vi måste ju veta exakt vart de är, sa Jim förtvivlat dom kommer ju ta skatten.
-Ja men nu vet ni var vi är, precis bakom er, sa den hesa grova rösten och satte en säck över Jim och Jills huvuden och lyfte upp dom.  
-Nej! Släpp oss! Protesterade Jim 
-Skulle inte tro det ni ska inte lägga er i vad jag och min kumpan Lobster Bob  håller på med sa Elsa medan hon tog Jim över axeln, hon var starkare än vad dom trodde.
-Vart tar ni oss, frågade Jill.
-Var tysta nu! Det ska ni inte bry er om.
Dom förde Jim och Jill över vad som kändes som över hela ön när de kom fram tog
Lobster Bob och Elsa av dem de trånga varma säckarna. De hade kommit till en grotta i berget med utsikt över havet. Inne i grottan var det mörkt och kallt av fukt.
-Vi är framme, för in dom, ni kommer inte bli något problem när ni får sitta här inne och ruttna. Sa Elsa kaxigt.
-Ni kommer aldrig hitta skatten.
-Jo ni skulle bara veta, vi har kartan och vet exakt vad den är, sa Lobster Bob 
Elsa gav honom en konstig blick.
-Eller nästan, vi kommer i alla fall hitta den när ni är ur vägen, sa Lobster Bob och tog tag i Jill och Jim och förde in dem i den kalla blöta grottan.
Elsa väntade utanför grottan medan Lobster Bob förde in både Jim och Jill i grottan. Inne i grottan var det mörkt och de kalla blöta bergsvägarna var fuktiga.
När dom gått i ca 5 min stannade Lobster Bob och släppte ner både Jim och Jill som han haft på axeln. 
-Sätt er ,sa han med grov skarp röst, han var någon helt annan än när dom träffade honom första gången.
Varken Jim eller Jill vågade säga emot honom så de gjorde som han sa.
De satte sig i hörnet längst in i grottan. Bredvid dem stod två brinnande stearin ljus. 
-Händerna bakom ryggen, sa Lobster Bob hotfullt.
-Varför gör ni så här vi kan ju dela på skatten, sa Jim medan Lobster Bob band deras händer med ett rep han hade i bakfickan. Vi har ju faktiskt lyckats ta oss hela vägen hit till ön.
-Det spelar ingen roll det är våran skatt och ni är bara i vägen, sa Bob och tog tag i Jill och satte henne mot den kalla hårda bergsväggen.
-Ska ni bara lämna oss här? Sa Jim med tårar i ögonen.
-Ja vad annars, sa Bob och satte Jim mot väggen.
Lobster Bob tog upp ljusen vände på klacken och gick ut genom gången de kommit ifrån.
-Vänta, kan du åtminstone lämna ljusen?
-Mmm, grymtade Bob, ja okej dom sista timmarna kan man ju få lite ljus, ni får ett av dom.
Han böjde sig ner och satte det brinnande stearinljuset på marken.
-Tack…sa Jim och flinade.
Lobster Bob vände på klacken och gick med tunga steg ut ur den kalla grottan 
-Varför är du så glad, frågade Jill och försökte få upp dom skavande repen som satt runt hennes handleder
-När han lyfte upp mig så såg jag skatten.
-Hur vet du att det var skatten, det är ju så mörkt och varför skulle Elsa och Bob inte veta om den i såna fall?
-På kartan så var det en symbol, en blixt med en cirkel runt, samma symbol var  det på kistans kant.
-Men hur ska vi få tag på den, vi kommer ju ingen stans?
-Du vet älvan vi hittade i Elsas buske innan.
-Ja vadå då?
-Jag tog med henne hon ville hjälpa oss att hitta skatten, sa Jim och tog upp den lilla lila rosa älva.
-Hej, kan du hjälpa oss lilla älva vi är fast här vi behöver din hjälp?
Den lilla älvan flög upp och satte sig på Jills öra.
-Jag kommer hjälpa er, sa den lilla ljusa rösten.
 Hon flög fram till skattkistan och öppnade den. Hon var inte mer än 10 cm lång men hon kunde ändå öppna kistan utan problem.
-Hur visste du att hon kunde hjälpa oss, frågade Jill medan hon skar upp Jims  rep med ett guldigt svärd som den lilla älvan hämtat från den stora guldiga skattkistan som stod gömd i berget ,helt kamouflerat.
-Jag har läst i gammelfasters böcker om älvorna, dom hjälper dem som de vet är goda.
Den lilla älvan nickade.
-Här, skär upp mina rep nu, sa Jill och gav svärdet försiktigt till Jim, försiktigt så du inte slinter det är ganska tungt.
-okej, sa Jim och började skära upp repen.
Det tog lång tid för Jim att skära upp repen men tillslut var båda fria.
-Kom nu sa Jill och tog tag i kistan, vi måste här ifrån så fort som möjligt man vet aldrig vad som händer på den här ön.
-Okej sa Jim och greppade tag i kistan, hur ska vi komma här ifrån? Det är ju fortfarande natt.
-Vi kan övernatta i en av dom andra grottorna, om det finns en grotta måste det ju finnas fler.
-Ja du har rätt, kom Jinga 
-Vem pratar du med? Frågade Jill medan hon kämpade med den tunga kistan.
- Älvan, hon heter Jinga, hon berättade det för mig.
-Okej men hjälp till nu! Vi måste gömma skatten så inte Elsa och Bob hittar den
Dom kämpade med den tunga stora kistan när dom försökte ta sig ut ur den kalla grottan.
-Hur går det ser du något därframme, sa Jim lite dämpat 
-Jag börjar se ljuset där framme men det är ändå en liten bit kvar, sa Jill och torkade svetten ur pannan med ena handen.
-Puh, okej, stönade Jim och bytte grepp  
Dom gick dom sista 100 meterna tysta och funderade på vad dom skulle göra med alla pengarna om dom lyckades ta sig ifrån the reef oskadda.
-Äntligen, sa både Jim och Jill när dom kom ut i den friska luften som mötte dem när de kom ut från den kvava grottan.
-Nu måste vi hitta någon stans att sova, det är fortfarande natt, men dagarna är ju inte särskilt långa här på the reef så vi måste åka när det blir ljust, sa Jill och satte ner kistan och satte sig på den
-Okej men vart ska vi sova? Vi kan ju inte direkt gå tillbaka till kojan vid strandbaren 
Just då flög Jinga upp till Jills öra och viskade.
-Följ efter mig, jag vet vart ni kan sova utan att Elsa och Lobster Bob kan hitta er.
-Okej Jinga, du får gärna visa oss vägen, svarade Jill. 
-Vad sa hon? Frågade Jim som bara hört vad Jill sagt.
-Hon säger att hon vet var vi kan sova, sa Jill och greppade tag i kistan igen.
Dom följde efter Jinga som flög framför dom och visade vägen. Dom fortsatte upp för berget som sträckte sig hela vägen upp till molnen.
-Här viskade Jinga i Jills öra och svängde i i en grotta som var nästan likadan som den dom blivit inlåsta i.
-Följ efter mig, det här är mitt hem, sa Jinga och försvann in i den välkomnande grottan som var pyntad med alla sorters blommor.
Både Jim och Jill följde efter med den tunga kistan i händerna.
-Woww, sa Jim när dom kom in i grottan där Jinga bodde.
Det fans två hängmattor ett bord och massor av fina landskap på väggarna. Och allt var byggt i mänsklig storlek.
Dom satte kistan i hörnet och la sig i hängmattorna och somnade på direkten. Nästa morgon väcktes dom av Jinga som talade om att det var morgon och att dom måste ge sig av. Dom klev upp ur hängmattorna och tog tag i den tunga kistan.
-Skynda dig nu Jim vi måste gå, sa Jill och var beredd på att lyfta upp den tunga kistan. 
-Ja, jag kommer sa Jim och tog ett foto på Jingas hem.
Dom tog tag i kistan och började gå ner för det branta berget.
När dom kom ner så lastade dom ner kistan i den lilla jollen de seglat ditt med. 
-Kommer du nu Jinga, sa Jim och satte sig i jollen.
Hon skakade på huvudet.
-Jag måste vara kvar här, det här är mitt hem sa Jinga och satte sig på stranden
-Ni måste åka nu, dom är påväg hitåt.
Jim blev ledsen men förstod att hon inte kunde följa med.
-Hejdå, Jinga vi kommer gottgöra dig, sa Jim och tog tag i årorna och började ro.
När dom kom fram till fastlandet var det fortfarande dag. Dom tog kistan och började gå mot gammelfasters röda stuga.
 
-Vart har ni varit! utropade gammelfaster.
-Kolla här vi har hittat skatten, ropade Jim som inte kunde hålla sig att berätta om skatten.
-Kom in och berätta jag vill höra allt, sa gammelfaster som inte var arg på dem längre. Jag visste att ni en dag skulle hitta den. Jag har letat i år men aldrig hittat den.
Efter det byggde dom om båten för pengarna så dom kunde åka säkert ut till the reef. De hjälpte Jinga med att bygga ett hus högst uppe på berget som hon ville ha det. Och efter det äventyret åkte Jim och Jill så ofta de kunde över till the reef.