The Reef




(Obs vi skrev in texten som man skulle utgå ifrån i den tuna texten)




Långt lång  bortom horisonten ligger en gömd ö som heter The Reef. Det är en tropisk ö där dygnet bara har 4 timmar och det händer mycket märkliga saker. Det lömska revet omger the reef har lett till många skeppsbrott och nästan ingen har lyckats ta sig ända fram till ön på egen hand. 

Förutom syskonparet Jim och Jill. Under dammråttor och flyttkartonger hittar de en karta på gammel fasters vind och den mystiska kartans hjälp lyckades de på obeskrivligt sätt ta sig ända förbi det livsfarliga revet. Väl framme på ön hade dom turen att träffa en vänlig tant som heter Elsa. Tant Elsa ville hjälpa syskonen och lätt dom bo i en koja bakom Lobster Bobs strandbar på den östra sidan av ön. 

Men av någon anledning ville tan Elsa absolut inte att Jim och Jill skulle prata med Lobster Bob. Jim och Jill förstod inte varför, eftersom dom tyckte att Lobster Bob verkade vara en trevlig prick.




En natt när fullmånen lyste klart väcktes syskonen av röster precis utanför kojan där dom låg och sov. Jim och Jill låg knäpptysta och lyssnade på en hes röst som lät som en viskning.

-Det är ju galet och tro att den gamla sagan var sann.

-Du menar att piratkaptenen Bamboo Jack skulle gömt

 sin fantastiska skat uppe i bergen och att det finns en karta som visar exakt var den ligger? En kvinnas röst, som lät precis som tant Elsa, svarade 

-Du vet lika väl som jag att den är sann. 

Här hittar man guld mynt var och varannan dag och om nätterna sjunger vinden fortfarande om Bamboo Jacks alla erövringar.

-Det där va ju för 300 år sen.

-Ja visst, fortsatte kvinnan, men på den här ön står tiden still. Och kartan är äkta, jag har själv sett den med egna ögon. Det var tyst en stund, sedan svarade den hesa rösten

-Om det är som du säger kan vi inte låta dom behålla kartan.

Det finns bara en sak att göra.

-Ja, svarade kvinnan, men vi får vänta till gryningen.

Det är för mycket som rör sig i skuggorna på natten. Jill och Jim låg stilla bredvid varandra och hörde hur de båda figurerna försvann bort på stranden. Efter en stund viskade Jill.

-Skynda dig Jim. Nu måste vi dra.




Jim och Jill kröp ut ur kojan där dom såg ett ljus en liten bit bort.

Dem gick närmare för att se vad det var och då såg dom att det var Lobster bob och en kvinna som såg ut att vara i 40 årsåldern. Dom hade vars en  fackla i handen och vars en packad ryggsäck på ryggen, de var på vandring i samma riktning som det övernaturliga berget låg, där Bamboo Jacks skatt var gömd. 

Syskonparet var redo att följa efter Lobster Bob och den mystiska kvinnan när dom hörde ett svagt pip på andra sidan huset. 

Det var tant Elsa, hon satt fastbunden vid en stor palm med silvertejp över munnen och rep över midjan och armarna. 

Syskonen väntade bakom ett hörn tills Lobster Bob och den mystiska kvinnan var utom synhåll och dom kunde springa fram och försöka hjälpa tant Elsa ur repen. 

Dom sprang bort till tant Elsa och drog av tejpen från hennes mun, dom  försökte att lossa på det hårt bundna repet runt henne, men det satt för hårt.

-Vi får inte loss repen, sa Jim till tant Elsa som såg helt uppgiven ut.

-Lobster bob har knivar i sitt kök, ni måste springa och hämta dem för att få loss repen, svarade tant Elsa med en svag röst

-Ok, jag fixar det, svarade Jill och innan dem visste ordet av det hade hon sprungit in i köket.

- Va försiktig, skrek Jim efter henne men hon hörde inte 

henne.

När Jill kom in i Lobster bobs kök såg hon en stor karta över ön. 

Mitt på kartan var det ett stort kryss. Hon undrade varför där var ett kryss och vad som fanns där, men det hade hon inte tid att tänka på nu. Hon ville ju hinna efter Lobster Bob och den där mystiska kvinnaninnan dom försvann helt.  Hon röjde runt i alla lådor och skåp tills hon hittade lådan med knivar, hon tog tag i den största kniven hon hittade och skulle springa ut igen där Jim och tant Elsa väntade. Fast när hon skulle ta fart och springa, var det som om hennes skosnören hade knutits ihop och hon föll platt på marken. 

Som tur va landade hon inte på kniven, utan kniven gled ur hennes händer och gled på golvet fram tills den stannade mitt framför en  dörr. 




Helt plötslig från ingenstans, kom en rävsax upp ifrån trägolvet och högg tag i kniven så den gick sönder

Jill blev både förvånad och rädd på samma gång.
Hon reste sig upp från golvet och smög försiktigt fram till lådan med knivar och tog en annan kniv. Hon var så försiktig när hon smög ut igen genom huset men när hon hade passerat ytterdörren började hon springa mot Jim och tant Elsa. 

Väl framme vid trädet där tant Elsa stod bunden började hon och Jim skära i reppen, det tog en liten stund men till sist fick dom loss  henne.

- Gick det bra? Vad var det som lät, sa Jim undrande

- Det finns fällor i huset och en av dom utlöstes när jag tappade en kniv på marken, svarade Jill

- E du okej? frågade tant Elsa oroligt

- Ja, svarade Jill. Men jag måste tillbaka in i huset, det finns något där som jag inte förstår och vill ta reda på det innan vi ger oss iväg härifrån, sa hon och började springa mot huset.

Jim och tant Elsa försökte hinna ikapp Jill och började springa mot huset dom också.

Väl inne  i huset så gick Jill fram till kartan över ön och pekade på kartans mitt, där krysset var.

- Vad finns där?, frågade Jim undrande

- Är inte det uppenbart, det är där Bamboo Jacks skatt finns, svarade tant Elsa med låg röst. 

- Hur vet du det?, svarade Jim frågande

- För att jag har själv har varit där en gång i mina yngre dagar, svarade tant Elsa 

- Va! Har du varit på det övernaturliga berget?, sa syskonen mun i mun på varandra.

- Ja, men det var mycket länge sedan, sa tant Elsa.

-Jo det kan vi förstå, svarade Jill.

-Vill ni höra eller inte, frågade tant Elsa.

- Jo det vill vi, svarade Jim.

- Det var över 35 år sen, jag var ung och hade strandsatts på denna ö. Jag ville hitta en plats att slå läger på över natten. Jag gick runt i den tropiska värmen och tillslut hittade jag en stig. 

Jag följde stigen för jag tänkte att det var andra människor som levde på denna ö och bodde i bergen för att komma undan farorna som lurar här nere tex ormar, giftiga små djur och kryp. När jag kom till bergets mitt så bestämde jag mig för att bygga ett hem. 

Det tog mig kanske ca 3 veckor men jag lyckades otroligt nog bygga en liten väderkvarn. 




Jag stannade där i hopp om att någon skulle leta efter mig men när tiden gick blev jag trött på att bara vänta på hjälp så jag bestämde mig för att “undersöka” ön. Jag vandrade runt berget flera gånger tills jag bestämde mig för att faktiskt undersöka själva berget, och det skulle jag inte ha gjort, för att ju högre upp jag kom, ju värre blev farorna.

 Jag kan tyvärr inte minnas så mycket mer idag mer än att jag faktiskt hittade skatten, men jag fick inte tag i den.

- Oj, utbrast Jill 

- Det är dit Lobster Bob ska gå nu och försöka ta skatten. Han vill  ha så mycket pengar så han kan utplåna allt levande på denna ö.

- Men då måste vi ju stoppa honom eller hur?, sa Jim

- Räkna med mig, svarade Jill tillbaka

- Sakta i backarna, ni kan inte bara gå sådär, sa tant Elsa och börja packa en ryggsäck med…




2 filtar

1 tält

2 vattenflaskor




Och massa smörgåsar 




Jill tog väskan på ryggen och så började deras stora äventyr på riktigt.

-Hejdå, var försiktiga, ropade tant Elsa efter dom

-Ja då, svarade Jim tillbaka och började jogga för att hinna ikapp Jill som nästan var inne i den lilla skogen som inledde berget.

Det var på förmiddagen dom gav sig av, på väg mot det övernaturliga berget. Än så länge var det lugnt men när natten nalkades så var det bäst att slå läger för att undkomma farorna som lurar i mörkret. 

Jill tog av sig väskan från ryggen och började sätta upp tältet medans Jim gick iväg för att hämta pinnar till en brasa.

När Jim kom tillbaka var Jill redan klar med tältet. Jim satte sig ner och gjorde upp en eld så att dom kunde värma sig. 

Dom tog fram varsin macka ur ryggsäcken och en flaska vatten att dela på. Dom drack lite mer än halva flaskan. 

Det började bli sent så dom tog varsin filt som tant Elsa hade packat ner och gick in i tältet och gick och la sig.




Morgonen därpå packade dom ihopa alla sina saker och tog det lilla vattnet som var kvar i flaskan och släckte brasan helt, sedan gav de sig av från den lilla lägerplatsen och fortsatte sin vandring påväg för att hitta Bamboo Jacks hemliga skatt.




Efter några timmars vandring så hör dom några röster framför dom , på andra sidan träden. Dom smög dit och kikade  fram och där såg dom Lobster bob och den mystiska kvinnas bakhuvud.

- E dom så långsamma, dom gick ju flera timmar före oss, sa Jim utan att tänka på att hon inte viskade men som tur e hörde  varken Lobster Bob eller den mystiska kvinnan henne, bara Jill

- Schhh… viskar Jill, jag försöker att höra vad dom säger. 

- Vi måste ta oss fram fortare, jag tänker inte bli kvar här i natt när det är fullmåne, sa kvinnan argt.

- Ja, jag vet jag är medveten om farorna, svarade Lobster bob vi måste ta och skynda oss och sen gick dom vidare.




När syskonen var säkra på att dom var långt borta från Lobster Bob och mystiska kvinnan så kunde dom börja prata normalt igen med varandra.

- Vilka faror, sa Jim oroligt

- Jag vet inte, hela ön är fylld av faror så det är säker inget speciellt, sa Jill och börja gå

Jill var äldst av tvillingarna och fick därför ta 51% av besluten så Jim följde efter utan att protestera.. Jill hade rätt, det var inga faror som hade hänt och efter ungefär 5 dagars vandring hade dom nästan kommit halvvägs.

- Vänta Jill, ropade Jim efter henne

- Vad är det, ropade Jill tillbaka henne

- Vi måste ta en paus, jag orkar inte mer, sa Jim och satte sig ner mot ett träd. Jim tog fram den sista smörgåsen dom hade med sig och delade den på mitten. Hon räckte fram andra halvan till Jill som hade satt sig bredvid henne. När dom hade ätit upp makan så bestämde sig Jim för att ta vattenflaskorna till en liten mineral vatten sjö fanns en liten bit bort, för att fylla på dem.Under tiden så gjorde Jill sig klar för avfärd. När Jim hade flytt flaskorna med vatten kände hon att någonting inte var rätt. Hon vände sig om och tittade mot träden, men hon såg inget. 




Jim gick tillbaka till där Jill och hon hade stannat vilat. 

- Hej, sa Jim och räckte över vattenflaskorna till Jill som stoppade ner dom i väskan

- Hej, är du redo för avfärd? frågade Jill och började gå.

- Ja, svarade Jim och började gå hon ocksåKvällen nalkades och dom hade fortfarande inte hittat en bra plats att slå lägger på. Helt plötsligt från ingenstans så hoppar det fram en mystisk varelse.

- SPRING!!!! skriker Jim 

Dom springer så fort så dom tror att benen ska slå knut på varan.

- Jag tror att han är borta nu, säger Jim med andan i halsen.

- Jag hoppas det, säger Jill och tittar sig omkring.

Varelsen var borta men faran var inte över.
Alla trädens lianer  började röra sig och det såg nästan ut som om dom levde. 

Lianerna började sträcka sig efter Jim och Jill men dom hann reagera och backade undan. Dom började springa och lianerna var tätt in på dom. Då kom Jill på det..

- Tant Elsas väderkvarn, ropade Jill högt

- Ja! den borde inte vara så långt härifrån, hoppas jag.., svarade Jim utmattad

Dom sprang så fort dom kunde och var nu på bergets mitt.

- Där är den, ropade, Jill

- Ja jag ser en, ropade Jim tillbaka

Dom var ungefär 30 meter från väderkvarnen när några lianer tog tag i Jills fötter så att hon föll omkull på marken.

- HJÄLP!! skrek Jill.

Jim vände sig om och greppade tag i Jills hand och började dra. Men lianerna var för starka.Men helt plötslig släppte alla lianerna och försvann. Då ur skuggorna kom den varelsen som jagat dom innan, men ännu läskigare än förut. Varelsen liknade en varg i en människokropp. Med stora öron, vassa och stora tänder, klor vassa som knivar och mycket hår/päls.

- En varulv!, utbrast Jill och ställde sig upp och började springa mot väderkvarnen. Jim var tätt in på.

Dom sprang och sprang och tillslut var dom framme vid väderkvarnen. Dom gick in i väderkvarnen och klättrade upp på “vinden” sedan smällde igen luckan och låste den. Dom drog i ett snöre och då tändes en lampa som hängde i taket.

Dom båda syskonen höll andan för att höra om varulven var kvar. Det var den. Varulven må ha vassa tänder och klor men luckan och golvet var gjort av sten, och det kunde inte monstret ta sig igenom.

- Vi måste se om här är något att äta, jag är utsvulten, sa Jill

- Ja, svarade Jim och började leta efter något dom kunde äta och något att ta med sig på sitt äventyr

Väderkvarnens vind var fylld trälådor som Jim och Jill kollade i.

- Här, viskade Jim, hon hade hittat en låda fylld med gröna äpplen.

- Här borta också, svarade Jill tillbaka som hade hittat en låda fylld med sån burk matt som nästan aldrig blir gammal. 




Det var lådor över allt fyllda med mat. Dom insåg att dom hade kommit till tant Elsas Hemliga matförråd. 

Jim och Jill bestämde sig för att tillbringa natten där och morgonen efter tog dom med så mycket mat dom kunde få plats med i ryggsäcken. 




6 gröna äpplen

3 st burkar med tomat soppa.

1 limpa

en påse morötter




-  Kom, nu går vi, sa Jill 

- Ja, svarade Jim och hoppade ner ifrån väderkvarnens vind och ut på den tropiska gräsängen. Dom tog varsitt äpple och började gå igen. Efter 2 timmars vandring så kände dom en svag stank. Dom hade aldrig känt nåt liknande doft och blev nyfikna var det var som luktade och följde efter det. Efter ca 200 meters vandring så var doften starkare och dom tror att dom har hittat platsen där doften kommer ifrån.

- Här i buskarna, utbrast Jim

Jill gick för att titta och då såg dom en kropp... en död kropp!.

Det var svårt att identifiera liket men man såg att det var en man i ca 60 års ålderna.

- Jill, titta på tröjan, sa Jim  skräckslagen- Ojj.., svarade Jill med en klump i halsen




Det var en namnskylt där det stod “strand bars chef Lobster Bob” 

- Det är Lobster Bob…, sa Jim tyst 

- Mm…, svarade Jill lågt

Så var det, Lobster bob hade dött, troligen hade han blivit mördad eftersom det var stora skador över hela kroppen.

- Jill kolla rivmärkena han har på halsen, sa Jim

- Tror du att det var de dära stora monstret, sa Jill

- Du menar varulven, sa Jim

- Det var nog dom hära farorna som Lobster Bob hade nämnt, sa Jill 

- Kom vi får gå vidare, det finns inget vi kan göra åt det här, sa Jim

- Ja, svarade Jill och så gick dom vidare




Dom hade vandrat i ungefär 3 timmar då dom såg den mystiska kvinnan igen.

- Hon rör sig mycket snabbare utan Lobster bob med sig, viskade Jim till Jill

- Ja, jag tror att vi måste öka tempot om vi vill hinna dit före henne, viskade Jill tillbaka 

Syskonen var tvungen att ta en liten omväg för att den mystiska kvinnan inte skulle se eller höra dom.

Efter 3 dagars vandring och “camping” hade dom kommit upp på bergets topp.

- Här är det, sa Jim och var redo att springa när Jill ryckte tag i hennes arm och drog tillbaka henne igen

- Kolla, viskade Jill till Jim och pekade

Där stod den mystiska kvinnan, också på bergets topp. Från början stod hon med ryggen mot dom men sen vände hon sig och då såg tvillingparet vem hon var.

- Det kan inte vara sant, viskade Jim förvånat.

- Jag trodde hon var död, viskade Jill tillbaka rädd

Den mystiska kvinnan var deras egna mamma.