-Skynda dig Jim! Vi måste ta oss härifrån!  Säger Jill förskräckt. 

-Ja, de där galningarna är efter oss! säger Jill, Dem vill åt kartan! Vi får inte låta det ske!

-Okej.. säger Jim osäkert.  

Jill somnar direkt medans Jim ligger vaken och tänker på vad den där hesa rösten hade sagt, “Om det är som du säger kan vi inte låta dem behålla kartan.” Vad kommer dem göra för att ta den ifrån oss? tänkte Jim. Han sätter sig upp och tittar på Jill, och sen ut på himlen. Sen ser han berget de ska bestiga.
-Åh… Om bara Malek var här.. säger Jim.

Malek är Jims bästa vän sen förskolan. De har känt varann i nästan tio år. 

-Jaja, jag borde få lite sömn, annars kommer jag inte klara av resan, säger Jim och lägger sig bredvid Jill. 

En stund innan solen har gått upp så vaknar Jill och gnuggar sig i ögonen. Hon sätter sig upp och tittar på sin klocka som är helt utflippad. Säkert dagen bara är 4 timmar här. Hon gissar på att klockan är cirka kvart över sju och tar fram sin väska för att se ifall det finns mat kvar från när dem åkte. I väskan ligger det en termos, två äpplen och en stor brödbit som dem har sparat. Jill tar upp äpplena och lägger det ena bredvid Jim så han kan äta när han vaknar. 

Hon sätter sig vid fönsterkarmen och tittar ut på utsikten. En mås sitter på marken och äter några matrester från soptunnan.  Med ett stort gäsp vaknar Jim och ser äpplet som ligger bredvid honom. Han tar genast upp det och börjar tugga på det. Det dröjer inte länge tills det bara är äppelskrutt kvar och lägger den på marken igen.
Jill tittar ut på ett av husen som ser bekant ut. Var det inte där Tant Elsa bodde?

-Hur länge har du varit vaken, säger han och ser trött ut. 

-En stund, säger Jill utan att ta ögonen från huset.

Det är någon som går mot kojan från huset och Jill fattar direkt att det är Tant Elsa som kommer för att stjäla kartan. 

-Vi måste sticka härifrån! säger Jill, Tant Elsa kommer! 

Jim tar ryggsäcken och Jill springer mot dörren.

-Den är låst! säger hon panikslaget. 

-Fönstret! säger Jim snabbt.

Jill öppnar fönstret och hoppar ut och sen kommer Jim också. Vi gömmer oss i busken som är utanför fönstret och vi gör oss så små vi kan. Efter en liten stund så hör vi fotsteg som måste vara Tant Elsas.  Jill flyttar några blad och kikar fram mellan dem och ser dörren öppnas och någon gå in. Vi hör Elsa flämta till och sen springa ut genom dörren och in till ett annat hus lite längre ner till stranden. Vi reser oss upp och springer in i skogen. När vi kommit en bit in så stannar vi och flåsar ut. 

-Det var nära! säger Jim andfådd. 

-Ja, hon såg oss nästan, säger Jill och tar fram ryggsäcken och rotar runt i den, sen tar hon fram termosen och två muggar. 

-Här, säger hon och ger den ena muggen till Jim. Hon häller upp lite varm choklad i muggen och Jim börjar dricka. Vi sätter oss ner och tittar på kartan för att försöka ta reda på var vi är men vi verkar vara vilse. 

-Vår bästa chans just nu är att gå tillbaka till byn, säger Jim.

-Är du galen!? säger Jill, Dem vill ju åt kartan, dem kommer göra allt för att få tag på den där! 

-Ja just det.. säger Jim besviket. 

-Vi får väl bara gå tills skogen tar slut, säger Jill och reser sig upp.

Jim kommer strax efter och dem börjar gå. Desto längre dem går desto tätare blir skogen.  Jill tittar in i skogen och ser hur mörkt det är och börjar bli rädd, men snabbt rycker upp sig igen. Bakom Jill går Jim som har börjat tappa tålamodet. 

-När är vi framme?! säger han otåligt.

-Snart, säger hon även om hon inte är säker på om det är sant. 

När vi har gått i skogen som känns som timmar ser vi ett litet ljus i slutet av stigen. Vi springer den sista biten och ser att det är en liten skogsdunge.  Till vänster så ser vi berget och fattar att vi har gått helt fel. 

Jill börjar gå men sen så stoppar Jim henne. 

-Ska vi inte äta något först? frågar han. 

-Jag antar att vi borde det, jag menar vi har inte ätit på timmar, säger hon och känner hur hungrig hon är.

-E du säker på att det inte var en timme bara? Hur skulle du veta? säger Jim

-Okej okej jag vet inte hur länge vi har gått men det känns som evigheter, säger Jill otåligt.

Dem tar fram ryggsäcken och Jill tar upp en bit av brödet och delar den på mitten, och sen ger hon Jim en av dem.

Vi äter snabbt och sen reser vi oss upp och börjar gå mot berget. Det ser inte ut att vara så långt kvar så Jill börjar gå lite snabbare och Jim följer efter och några minuter senare ser dem början av berget. 

Berget visar sig vara mycket mindre än vad det såg ut och det verkar inte ta så lång tid att ta sig upp, kanske högst en timme eller två. Men när vi börjar gå uppför berget fattar vi varför nästan ingen kommit upp. Det är så brant att det är svårt att ta sig upp och marken är täckt av ett tjockt lager snö som är hårt på botten. Vi tar varsin pinne och använder dem som ett grepp i den tjocka snön, och det går lite snabbare. 

-Titta, det går jätte sna- säger han men hinner inte avsluta meningen för att en tagg sticker upp från marken och han faller bakåt och glider ner mot Jill som fångar honom. 

-Vad sjutton var det där!? säger han förskräckt. 

-Det finns med på kartan, säger Jill, det finns flera stycken på kartan utspridda över berget.

-Den som gjort kartan och gömt skatten måste ha gillrat fällor för att hindra folk från att hitta den. Vi fortsätter gå men denna gången går Jill först med kartan och håller utkik efter fällor. 

Vad är det här? frågar Jim, som har hittat något guldigt på marken.

-Ett guldmynt! säger Jill och tar det ifrån honom. 

-Då måste vi vara nära skatten! säger Jim uppspelt och börjar gå fortare uppåt. 

Efter en liten stund ser dem toppen och tar ett stort kliv över en hög med snö. 

Där ser vi en låda med ett slags lås på och fattar att det måste vara skatten. Vi båda springer fram till den och försöker öppna den. 

-Det verkar vara nån slags fyrsiffrig kod, säger Jim.

Medans Jim försöker öppna den så tittar Jill på kartan och ser en liten text nere i hörnet. 

-Vänta! Jag tror detta är koden! säger Jill

-Vad väntar du på då, öppna den! säger Jim uppspelt. 

-0804, mumlar Jill och låset öppnas. Vi öppnar den tillsammans och ser hundratals guldmynt och börjar röra runt i den. 

-Vi är rika! säger Jim och tar upp en hög guldmynt i handen. 

-Men men men.. hör dem en röst bakom dem säga och vänder sig om. 

Det är tant Elsa och gubben med den hesa rösten.

-Vi har visst fått napp, säger Elsa

-Det här är vår skatt! Vi hittade kartan på gammelfasters vind! skrek Jill.

-Åh vad synd, men vi tar den nu säger gubben med den hesa rösten och Elsa går fram till oss. 

-Vi tänker inte låta er ta den! säger Jim.

-Försök bara säger Tant Elsa och slår till honom på huvudet och han svimmar. 

-Hah! Det var lättare än jag trodde, nu är det bara du kvar! säger hon med ett elakt flin. 

-Tänk inte ens tanken! säger Jill och sparkar henne rakt i magen. Hon faller till marken och håller händerna för magen. Då springer gubben med hesa rösten fram och hjälper tant Elsa upp.

-Det här… är inte… över! säger hon och flåsar. 

-Jo jag tror nog det, säger Jill belåtet. 

Hon går fram till Jim som ligger på marken och sätter honom upp mot ett träd. Hon sätter sig och väntar på att han ska vakna och det dröjer inte länge tills han öppnar ögonen. 

-Vann jag? säger han förvirrat.

-Nä, hon knockade dig, säger Jill med ett flin.

Dem går bort till skatten och kollar ner i den. 

-Vad är det på botten? frågar Jim.

-Jag vet inte, säger Jill och tar upp det.

Det är en fyrkantig låda med några knappar på och en stor knapp i mitten med en liten platta.  Jill trycker på knappen och ett litet hologram av gammelfaster poppar upp.

-Wow, säger vi i mun på varann.

Hej, säger hon, ni har klarat mitt uppdrag, tryck på den blåa knappen längs ner ifall ni vill hem, Jag väntar på er. Hälsningar gammelfaster Miranda, säger den. 

-1… 2… 3! säger vi och trycker på knappen. När vi öppnar ögonen igen så är vi i gammelfasters vind och guldet står framför oss. Vi springer båda ner i köket till henne och kramar henne. 

Vi sätter oss ner vid bordet och berättar om vår resa för gammelfaster Miranda och hon har tagit fram några kakor till oss. 

Den natten kändes det riktigt skönt att sova i en säng igen och vi  drömmer redan på nästa äventyr som kommer...