- Skynda dig Jim. Nu måste vi gå! -Skynda nu!, Jill grep i Jims arm och drog honom ut ur kojan. 

Då hörde dom Tant Elsas röst:

-Barn? Barn? Var är ni nånstans? 

-Skynda Jim! Göm dig i busken!, sa Jill och gömde sig bakom ett gammalt skepp.

Tant Elsa letade överallt på ön tills hon gav upp och vände sig om. 

Plötsligt föll en kokosnöt från trädet i närheten ner på Jims huvud. 

Ajjjjjj!, skrek Jim så högt att Tant Elsa vände sig om igen, och stirrade på Jim. 

-KOM TILLBAKA!, Elsa sprang emot honom, redo att fånga Jim. Han sprang bort från henne tills han hittade en mörk grotta att gömma sig I. 




När han vaknade dagen efter, såg han Jill sitta bredvid honom. 

-Jill! Hur hittade du mig?

- Tant Elsa såg mig så jag sprang bort från henne och hittade den här grottan, sa hon. 

-Jag mer! Hur landade vi i samma grotta? Der finns tusentals grottor på denna ö! Okej Jill, nu måste du berätta. Varför gömmer vi oss från Tant Elsa?

-Tant Elsa är ond! Hon vill att vi blir kvar på denna ö för alltid! Jag hittade den här i hennes rum!, sa Jill medan hon tog ut ett gammalt brev ur plastpåsen. 

-Låt mig läsa brevet, sa hon och öppnade kuvertet. 




Kära fröken Ocean,

Jag har inte sett dig personligen sedan du flyttade till Dödskalleshavet för att studera undervattensvulkaner. Vill du komma tillbaka hem snart? Vi måste planera hur vi förstör ön och vi ska bygga en guldgruva. Vad sägs om att spränga det med dynamit? Hur som helst, Jag har hittat två barn, Jill, och Jim. Jag är säker på att vi kan använda dom i guldgruvan, tillsammans med dom andra människor på denna ön.

Från Elsa 

Jim såg på Jill. 

-Betyder det att vi måste arbeta i en guldgruva?

-Det tror jag, men jag tycker faktiskt lite synd om Tant Elsa. Hon är fattig och behöver säkert guldet till att köpa mat och hitta ett bättre hus. 

-Kunde hon inte hitta ett bättre sätt att tjäna pengar? Varför skaffar hon inte ett jobb?

-Jim, hon är för gammal!

-Strunt samma. Vi måste hitta Lobster Bob!, sa Jim och sprang ur grottan. 




Jill och Jim sprang runt ön, tills dom hittade Lobster Bobs strandbar. Strandbaren brukade ha så många kunder (Människor, krabbor, papegojor, sköldpaddor, och ibland sjöfolk) att Lobster Bob var tvungen att stänga strandbaren. Men idag var strandbaren tom.  Den enda personen där var en ung man i en konstig uniform, som satt på en bänk och läste en bok.

-Ska jag fråga den där mannen?, sa Jim, Jag tror han arbetar här.

-Ja han vet säkert var Lobster Bob är.

Jim satt sig vid bänken.

-Ursäkta mig, men vet du var Lobster Bob…

-Han har ledigt. Dessutom kommer han snart att stänga strandbaren. Bob försöker bygga ett flygplan så att han kan fly från ön. Han tror Tant Elsa och Fröken Ocean är onda häxor som ville förstöra ön. Nu var han är blivit gammal, har han också blivit lite galen. Han är där ute, sa han och pekade på ett gammalt skepp. 




Jill och Jim gick till Lobster Bob, som samlade gammalt metal från skeppet. 

-Hej Jim och Jill! Ska ni också fly från häxorna? 

-Ja! Snälla hjälp oss fly! 

-Okej. Men ni måste göra mig en tjänst först. Jag har hittat en karta som ska leda er till Bamboo Jacks skatt i bergen. I kistan finns det en flygplansmotor. Om inte ni hittar den före klockan 8 imorgon kan vi inte fly när ön exploderar, sa Lobster Bob och gav dem en karta. 

-Vi lovar att hitta skatten! sa Jill och kikade på kartan. 

-Om ni vill får ni låna min leveransbil!, sa Lobster Bob.

Barnen hoppade in i leveransbilen.

-Men jag kan inte köra! Jag är bara ett barn! sa Jill.

-Strunt samma! Försök bara!




Jill körde leveransbilen upp på det högsta berget.  Resan var minst två timmar lång, så de var tvungna att stanna uppe på berget. När dom gick ut leveransbilen, såg de en sjö. 

-Ska sjön inte vara frusen?, frågade Jill. 

-Jätte konstigt, sa Jim och stack handin in i sjön. 

-Vattnet är jättevarmt!, sa han, medan Jill läste kartan. 

-Jim! Något är fel med kartan! Spåren slutar precis där utan rött kors!

Plötsligt kom en konstig papegoja ut från sjön. Hon var på storleken av Jills arm, men istället för att ha fjäder, hade hon något konstigt blått fjälligt

-Låt mig hjälpa er!, sa hon och spottade på kartan. Då började korset 

att synas!




-Jag heter Kokosnöt och jag är en magisk vatten papegoja. Få jag följa med er och fly från häxorna?

-Hur vet du att vi ska fly?, sa Jim.

- Vi magiska papegojor vet allt. Oj! Det börjar att bli mörkt! Jag har två  extra människor-storleks rum till er. De ligger under sjön, sa hon och puttade dom in i sjön. Jim och Jill var överraskad när dom kunde andas under vattnet. Till sist hittade de två stora rum. Jim fick rummet med den stora sängen, och Jill fick ett rum med tusentals fiskar. 

-God natt Jim!, ropade Jill från andra sidan av väggen.




Jim vaknade tidigt om morgonen när han kände något hårt och tungt nära hans ben. Det var en gammal kista, med guld färgat mönster runt handtagen. Det var Bamboo Jacks skatt! När han öppnade den låg det en flygplansmotor, diamanter, guld, och pärlor. Jim tog ut flygplansmotorn och såg ett brev på sidan:




Kära Jim och Jill,

Jag vet att ni inte har tid imorgon att hitta skatten innan ön exploderar, så jag har varit ute hela natten  att hitta den till er. Jag hoppas att vi kan fly från ön i tid!

Från  Kokosnöt 




Jim sprang till Jills rum.

-Jill! Vakna! Kokosnöt har hittat skatten till oss! 

-Jim? Vad har Kokosnöt gjort?

-Hon har hittat skatten till oss!, sa han, Vad är klockan?

-6:45, sa Jill och tittade på sin alarmklocka, Vi måste skynda oss!

Jill och Jim sprang tillbaks till leveransbilen. 

-Låt mig köra!, sa Kokosnöt , du kör ju som en amatör!

-Men papegojor kan inte köra! du har inte ens händer!

Kokosnöt gjorde en konstig ljud, och leveransbilen började lysa. 

-Till strandbaren!, sa hon, och bilen körde jättesnabbt av sig själv.

 

Efter en timme, kom de till strandbaren. Lobster Bob stod nära ett flygplan utan motor. Jim tog motorn från Jills armar och gav dom till Lobster Bob. Det tog bara fem minuter för Bob att sätta fast motorn. Jim såg på en konstig ankare som hängde fast på bottnet av flygplanet.

-Varför finns där en ankare?,sa han. 

-Jag försökte ta av den men den kom inte av, sa Lobster Bob. 

-Kom nu hoppa i flygplanet!

-Vänta, sa Jill. Vad hände med dom andra djuren och människor?

-Strunt samma! Vi måste flyga innan vi dör! Dessutom kan alla djuna inte passa i flygplanen!

-Vänta!, sa Jill, Kokosnöt kan du skrika så högt att alla på denna ön kan höra dig?

-Ja det kan jag!

-Säg att alla ska ind i Lobster Bob’s Strandbar! Sen använder vi ankern att dra upp strandbaren. Tror du flygplanet är starkt nog?

-Ja säkert, sa Lobster Bob. 

-Vi måste vara snabba! Vi har bara 10 minuter! 





Kokosnöt berättade för alla på ön att dom skulle gå in i strandbaren och kort efter var alla djurenpå ön  strandbaren. Lobster Bob tryckte START knappen och flygplanet började flyga. När flygplanet var ett par meter upp i luften såg Jill en liten apa nere på ön. 

-Bob! Stoppa flygplanet! Vi har glömt en apa! 

-Vi har inte tid, sa Lobster Bob och flygplanet flög högre upp i luften. Jill tog en fallskärm och hoppade ut genom fönstret. När hon landade på ön tog hon apan. Plötsligt kände hon en hand ta hennes arm. 

-Du stannar med oss unga dam!

Det var Tant Elsa och fröken Ocean. 

-Släpp mig!, skrek Jill och puttade bort Tant Elsa. Tant Elsa trillade på ett bananskal, och landade i sanden. Sen trillade det glada, snälla, gammal-dam ansiktet av. Det var en mask. Tant Elsas verkliga ansikte var fullt och grönt, och hennes ögon var röda av ilska. Fröken Ocean tog av sin mask. Det var ett ännu fulare ansikte. 

-Hjälp mig!




Plötsligt flög en flock papegojor från strandbaren ut mot de onda häxorna. I mitten var det en konstig blå fågel med svarta ögon. Det var Kokosnöt!

-Kom nu papegojor! Ta hand om häxorna!

Papegojorna tog fatt i häxorna och flög bort med häxorna. När dom kom tillbaka sa de att dom hade kastat dom i Häx-fängelset på den närmaste ön. Sen tog två gula fåglar fatt i Jill’s tröja och flög upp till flygplanet med henne, medan apan låg och somnade i Jills armar. 

-Jill!, sa Lobster Bob när hon kom tillbaka. 

-Seriöst Jill?! Du kunde ha dött!

-Nämen vi kan ju intelämna apan!




-Okej nu flyger vi!, sa Lobster Bob och tryckte på knappen igen. 

-Var ska jag stanna?

-Vid vårt hus. Det är det första gröna huset i Liljebladstan. Der finns vår pappas kiosk bredvid, sa Jim och pekade på ett karta av Liljebladstan.

Lobster Bob tryckte på fullfart knappen, och flygplanet flög snabbare än någonsin. 




När dom landade vid Jill och Jims hus, såg dom sin pappa som tog de sista gamla tidningarna  och maten ur kiosken. Nu var den helt tom. 

-Där var ni!, sa pappa, var har ni varit! 

-På piratäventyr!, skrek Jim. 

-Vad gör du med kiosken?, frågade Jill.

-Ingen kommer och köper nåt mer. Så jag var tvungen att stänga den, sa han och grät.

-vänta!, sa Lobster Bob, Vi kan bygga en restaurang där. Vi kan använda strandbaren.

Lobster Bob pekade på strandbaren, som var fyllt med djuren från The Reef.

-Vilken fantastiskt ide!, sa Pappa, Vi kan kalla den The Reef, och djuren kan bo där!




                        1 år senare...

Jill och Jim vaknar en sommarmorgon när Kokosnöt larmade. 

-Godmorgon Kokosnöt!, sa Jill och gav henne ett fågelkex.

-Kom nu. Nu går vi och äter frukost. 

Kokosnöt flög upp på Jills axel, medan Jill gick ner trappan. Jill hittade en paket flingor och hittade en skål fågelmat till Kokosnöt,Sen öppnades dörrenoch Pappa kom in. 

-The Reef är öppet! 




Jill och kokosnöt gick till den nya restaurangen och såg Jim sitta vid ett bord. 

-Hej Jill! Du måste smaka strandburgaren! Den är jättegod! 

Lobster Bob satt i köket och sjöngmedans han kokade nudlar. 

-Hej Jill! Kom och sätt dig! Du får en hel måltid gratis! 

Jill beställde en ananassmoothie och kycklingnachos.  




Och om du någonsin besöker The Reef, kanske kommer Lobster Bob ge dig en gratis måltid. 




Slut