Långt, långt bortom horisonten ligger en gömd ö som heter The Reef. Det är en tropisk ö där dygnet bara har fyra timmar och det händer mycket märkliga saker. Det lömska revet som omger The Reef har lett till hundratals skeppsbrott och nästan ingen har lyckats att ta sig ända fram till ön på egen hand. Förutom syskonparet Jim och Jill. Under dammråttor och flyttkartonger hittade de en karta på gammelfasters vind och med den mystiska kartans hjälp lyckades de på något obeskrivligt sätt ta sig förbi det livsfarliga revet. Väl framme på ön hade de turen att träffa en vänlig tant som hette Elsa. Tant Elsa ville hjälpa syskonen och lät dom bo i en koja bakom

Lobster Bobs strandbar på den östra sidan av ön. Men av någon anledning ville tant Elsa absolut inte att Jim och Jill skulle prata med Lobster Bob. Jim och Jill förstod inte varför, eftersom de tyckte att Lobster Bob verkade vara en trevlig prick. En natt när fullmånen lyste klart väcktes syskonen av röster precis utanför kojan där de låg och sov.
Jim och Jill låg knäpptysta och lyssnade på en hes röst som lät nästan som en viskning.
– Det är ju galet att tro att den gamla sagan är sann.
Du menar att piratkaptenen Bamboo Jack verkligen skulle gömt sin fantastiska skatt uppe i bergen och att det finns
en karta som visar exakt var den ligger?
En kvinnas röst, som lät precis som Tant Elsa, svarade
– Du vet lika väl som jag att det är sant.
Här hittar man guldmynt var och varannan dag och om nätterna sjunger vinden fortfarande om Bamboo Jacks alla erövringar. Den hesa rösten lät inte helt övertygad.
– Det där var ju trehundra år sedan.
– Ja visst, fortsatte kvinnan, men på den här ön står tiden still. Och kartan är äkta, jag har själv sett den med egna ögon. Det var tyst en stund, sedan svarade den hesa rösten.
– Om det är som du säger kan vi inte låta dom behålla kartan. Det finns bara en sak att göra.
– Ja, svarade kvinnan, men vi får vänta till gryningen. Det är för mycket som rör sig i skuggorna på natten.
Jill och Jim låg stilla bredvid varandra och hörde hur de båda figurerna försvann bort på stranden. Efter en stund viskade Jill
– Skynda dig Jim. Nu måste vi …