– Skynda dig Jim. Nu måste vi följa kartan och hitta skatten innan skymningen.




 

De bar sig av in i den mörka djungeln. Medvetna om att det skulle bli svårt. på grund av att det var så mörkt att de knappt kunde se framför sig, och eftersom ett helt dygn här var 4 timmar. Detta betydde att dom behövde skynda sig,

 

Syskonen kom längre och längre in i den mörka djungeln. Men när de märkte hur solen började titta fram bestämde de sig för att gömma sig i en grotta för att vila. Då de hade gått långt och var trötta. 





Väl utanför djungeln vid stranden, gick tant Elsa och Lobster Bob till kojan för att ta kartan från Jim och Jill.

När de insåg att Jim och Jill inte fanns inuti kojan eller heller någon stans på stranden blev den snälla tant Elsa vansinnig.

Hon ville ha kartan, hon ville ha skaten och hon skulle inte ge sig förens hon fått vad hon ville ha. Hon tog med sig Lobster Bob och de begav sig in i djungel. Det fanns ingen annan stans där syskonen kunde finnas.      





Inuti i grottan vaknade Jim och Jill upp och började planera vilken den snabbaste vägen till skatten var.  

Dom bestämde sig för en väg men det dom inte visste var att dom på den vägen skulle möta stora hinder och farliga prövningar.

De två syskonen började vandra mot skatten. När dom efter en kort stund hörde två skrik. Dom stannade upp och stod stilla som statyer. Det var Tant Elsa och Lobster Bob. Dom skrek: 

-Hallå! Jim och Jill! Hallå! 

De två syskonen kollade på varandra och sedan började dom springa. De sprang som om hela livet hängde på det, och det kanske det gjorde också. 




Efter att ha sprungit och sprungit i nästan en hel kilometer så kom Jim och Jill fram till ett stort träsk. Ett som sträckte sig runt i nästan hela ön. Syskonen funderade länge över hur dom skulle ta sig över det stora träsket. Till slut kom dom fram till att de skulle bygga en liten flotte. Flotten skulle inte vara särskilt stor men den skulle göra så dom slapp bli blöta, och så dom inte skulle oroa sig för att dras ner till botten och drunkna. Dom samlade på sig pinnar samt grenar och band ihop dem med ett tjockt sjögräs strå. När flotten var färdig satte sig de två syskonen på den och paddlade med händerna tills de kommit över till andra sidan av träsket. 




Tant Elsa och Lobster Bob hade hört stegen när de två syskonen sprang. Men de var för gamla för att kunna springa efter. Så de fortsatte bara promenerade åt hålet som de hört stegen ifrån.   




Jim och Jill som tagit sig över träsket fortsatte sin väg mot skatten. De började bli mörkt och syskonen var trötta och hungriga. Vid stranden fanns det alltid mat men nu var de tvungna att själva skaffa mat i en den ensamma djungel. Men det var ju inte vilken djungel som helst. Det var en djungel på en varm ö som heter The Reef. Alla vet väl att det finns palmer kokosnötter på varma öar. Så Jim och Jill samlade ihop lite kokosnötter och började äta. När de var mätta så bestämde de sig för att återigen gå in i en grotta för att sova. Det var för farligt att gå i mörkret i den här delen av djungeln. För man visste aldrig när man skulle stå inför ett väghinder. 





Tant Elsa blev förbannad hon hade gått i en djungel i en hel dag. Men hon hade ändå inte hittat barnen än. Efter som hon hade bestämt att hon ville ha något skulle hon inte ge upp före hon fått det. Så sökandet var inte över än.