The Reef  
Skynda dig Jim. Nu måste vi gå härifrån!, viskade Jill hetsigt. 
Men varför det?, frågade Jim. 
För att dem är ute efter kartan, fräste Jill. 
Nej jag sätter inte min fot utanför den här ön!, ropade Jim. 
Sshhhh!, fräste Jill åt sin bror. 
Medans dem håller på att bråka om det där så sitter Elsa och någon mystisk man som var den där Lobster Bob i Elsas kök och bara väntar på att morgonen ska komma… 
Till sist så hade Jill övertygat Jim att de ska sticka genom att visa honom en hemlig lucka i golvet till kojan. 
Den här luckan leder ut till baksidan på kojan så där kan hon inte se oss, viskad Jill. 
As coolt ju!, jublade Jim. 
Ska vi gå igenom den, sen genom grottan och sen ta båten ut ur grottan, åka ut med den genom vatten fallet och sticka för gått!? 
Wow, sa Jill. 
Hur viste du att det fans en grotta och en båt och alt sånt, det är som att du redan har planerat att dra här ifrån. 
Du vet när vi skulle leka kurra gömma men du it ville för att det var för ”barnsligt” för dig?, sa Jim övertygande. 
Ja?, svarade Jill lite fundersamt. 
Jag gömde mig där och gick runt lite och till sist så hittade jag en liten båt vid ett vatten fall, så jag gick egendom vattenfallet och där var det bara havet, sa Jim. 
Det var därför du var så blöt när du kom tillbaka, utbrast Jill. 
Precis!, svarade Jim. 
Det sista vet jag inte vad de sa, just detjag har glömt att säga vem jag är. Jag är deras mus som de hittade på ön och sen dess har de tagit hand om mig. Men i alla fall så gick dem ut genom den hemliga luckan och ner till grottan som var precis bakom kojan. 
När de kom in i grottan så gick de rakt fram och där, där var det så vackert så att man nästan inte kan beskriva det. Vattnet var den blåaste blå och det var fina blommor lite här och där, små små stora. Blommorna lyste nästan i mörkret! 
Oh my god!, ropade Jill ut. 
Jag vet. Vist är det fint, sa Jim helt normalt. 
Skojar du eller det här är ju helt otroligt vackert!, svarade Jill med som ett vrål. 
Jaja nu går vi, sa Jim bestämt. 
Nu kunde jag se båten. Den var ganska liten men det får nog plats med två barn och en mus. Eller? Vi hoppade i båten och jag alt gick bra tills Jill frågade en sak. 
Vem ska köra? 
Inte jag i alla fall, sa Jim. 
Men jag vet inte hur man gör, sa Jill lite darrigt. 
Inte jag heller, sa Jim och han verkade också lite rädd. 
Men då så såg Jill en sak som ingen hade sätt innan. 
En anan båt! Där borta!, utbrast Jill. 
Och pappa lärde mig hur man kör en sån!, sa Jim och hoppad ur båten och sprang fram till båten.  
Det är typ en sån som farfar hade. 
Men det var inte allt utan det fanns också sängar som vi kunde sova i. 
Men precis när vi skulle på båten så hörde vi att någon kom så att dem sprang och gömde sig bakom ett stort sten block jag sprang själv och gömde mig bakom en stor blomma bredvid blocket. 
Haha dumma ungar, sa samma hesa röst som vi röde tidigare under natten, alltså Lobster Bob. 
Att dom inte ens fattar hur rik man kan bli på alt för den där gamla kartan. Och den där gamlingen Elsa tror att hon också ska få något guld men nej aldrig livet! När alt guld är mitt så åker jag här ifrån och den gamla tanten får stanna  här alldeles, alldeles ensam. Haha dumma ungar! Och sen spottade han ut sit snus och gick in i båten och la sig. 
Shit det är han, viskade Jill. 
Vem?, frågade Jim försiktigt. 
Den där manen Elsa pratade med tidigare i natt!, fräste Jill argt. 
Jaha förlåt då, sa Jim. 
Då tog jag mod till mig och sa att vi inte har tid att bråka. 
K-kan d-du pr-rata?, frågade båda samtidigt. 
Ja men vi kan prata om det senare, svarade jag tyst. 
Så att vi gjorde upp en plan och tyst så gick vi ut ur grottan sen så sprang vi in i den tropiska skogen sen så gjorde vi ett läger sen dess har vi bott där och dem har fortfarande inte hittat oss.. 
Kan du inte berätta, hur kan du prata?, frågade Jill. 
Jo allt började med att jag….